ödet

tror ni på ödet? Jag tror på ödet.
Jag funderat mycket på Alfons och mig, att det på något sätt skulle vara vi två.
Att jag just den tidpunkten då Alfons var lev. klar att han skulle komma till mig.
Att jag behövde honom just då för det gjorde jag, jag behövde en ny livskamrat.
Efter sommarn som varit och att komma tillbaka från det och kämpa blev försvårt när hösten kom och att jag skulle klara vinter i min ensamhet, nej jag hade aldrig klarat det. Sen hade jag val att göra och jag tog beslutet om att hämta Alfons.
Hade jag inte gjort det vet jag inte hur det hade slutat i mitt liv, men det jag vet nu i efterhand var att beslutet jag tog om att köpa den lilla fantastiska varelse var helt rätt!
Jag velade rätt mycket fram och tillbaka, ett stor beslut att binda sig till en att köpa ett till djur, att försöka få till allt praktiskt. Jag var osäker på om det skulle fungera i min livsstuation, att mamma velade eller försökte få mig att tänka "realistiskt" (det vill säga inte köpa någon hund). Jag var osäker, jätteosäker på om det skulle gå.
Men Alfons har gjort att jag fick en nytändning i livet, att jag forsätter utan att gräva ner mig igen, han får mig och skratta även när jag bara vill gråta. Alla säger det att efter jag fick hem Alfons har jag blivit gladare, ser frisk ut igen och lever som en människa.
Han får mig att vilja kämpa och han är där, jag tror att han kommer bli dendär drömhunden jag alltid drömt om, dendär hunden som finns i sagorna. Som förstår. Alfons får mig att gå upp och ut och det ger mig frisk luft och att jag gör saker.
Alfons är inte bara en hund som jag ska träna och tävla med, Alfons är den jag ska dela mitt liv med, han ska vara med vaje minut och vi ska upptäcka världen tillsammans.
Det som är jobbigt är att min andra bäste vän Lilleman(hästen) har börjat sen Alfons kom att hamna i andra hand och han vet om det och han säger det till mig.
Alla ser och säger det att han är arg, jättearg och det är inte Lilleman, min lilla hjärta till häst är goase någonsin och jag vill ge honom tid oxå.
Det är något visst över djuren, lilleman har varit den jag varit hos när allt varit jobbigt han har varit det Alfons ger mig nu.
Jag behöver tid till dem båda.

Alla som läser bloggen, er som funderar på köpa hund.
Har ni tiden och möjligheten gör det, det kommer inte vända upp och ner på din värld utan du kommer bara bli friskare och gladare samt leva ditt liv med lite mer fart och skratt.
Tro mig, mitt liv är nästan samma vardag men med mera glädje, vänskap och tillit.